Sverige kan inte vara en kunskapsnation utan att också utbilda humanister!

För gymnasisten gäller att under sina studier finna den rätta balansen mellan ämneskurser som krävs för tillträde till kommande högskoleutbildningar, olika språk och annan grundläggande kunskap. Humaniora har en central roll i vårt samhälle. Idéer, värderingar och kommunikationsfärdigheter har en stor inverkan på våra liv och upptar mycket plats i media och samhällsliv. Undersökningar visar att humanistisk kunskap inte bara stöder annan kunskap utan även har betydelse för vår egen omvärldsuppfattning och våra karriärutsikter.

Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2018/19 var antalet förstahandssökande till Samhällsvetenskapsprogrammet 19 722, medan antalet sökande till Humanistiskt program bara var 760. Det humanistiska programmet finns idag endast i 40 av de ca 260 kommuner i Sverige som anordnar gymnasieutbildning, vilket innebär att 220 av Sveriges kommuner inte kan eller vill erbjuda programmet. Ungefär hälften av eleverna som förra läsåret började på Humanistiskt program finns dessutom koncentrerade till högskoleorter som Stockholm, Uppsala, Borås, Göteborg och Lund. Det är alltså fråga om en så klar övervikt för universitetsstäder att det närmast kan beskrivas som en form av segregering, där resterande 23 mindre kommuner får dela på en spillra bestående av 374 elever. Man kan här anta att budskapet om det humanistiska programmets möjligheter har avsevärda svårigheter att nå ut till de elever som inte redan finns i universitetsstäder med välutbildade föräldrar.

Otvivelaktigt torde bland nämnda ca tjugo tusen elever som sökt till Samhällsvetenskapsprogrammet finnas en hel del som har intresse och fallenhet för studier i inte bara samhällsvetenskapliga utan även humanistiska ämnen och som skulle klara en något längre matematikkurs (matematik 2) på en ny studieväg med humanistisk inriktning. Det är en sådan kurs som krävs för att söka vidare till många attraktiva högskolestudier, t.ex. för att bli psykolog, grundskollärare för årskurserna 1-6, socionom eller annan eftersökt yrkesutövare. Det förekommer idag en uppfattning om att en del av de elever som valt humanistiskt program gjort det för att ”slippa” mer matematik. Bland annat med detta argument har Skolverket (Cecilia Sandberg, skrivelse Dnr 3.2.1-2019:675) kommit fram till att man bör behålla det humanistiska programmet i dess nuvarande form, trots att bara en försvinnande liten del av Sveriges elever väljer programmet. Eftersom ca 80 % av de få eleverna på Humanistiskt program är flickor, kan man undra om inte detta bidrar till att cementera den gamla fördomen om att flickor inte är särskilt lämpade för matematik. Den moderna forskningen, framför allt hjärnforskningen, har visat att det inte finns någon som helst grund för det resonemanget. Att behålla den nuvarande formen för det humanistiska programmet delvis av skälet att det ger eleverna möjlighet till ett negativt val kan knappast ligga i någons intresse.

Ett humanistiskt program med något mer matematik eller en ny inriktning Språk och kultur inom det samhällsvetenskapliga programmet skulle ge möjligheter till en bred högskolebehörighet och flera intressanta yrkesval. På så sätt kunde svenska arbetsgivare även i fortsättningen få ha glädjen av språkkunniga medarbetare. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en förändring av ettdera av de två programmen! I annat fall riskerar det nuvarande humanistiska programmet att förpassas till en liten vrå, för att till slut försvinna. Vill vi det?

Staffan Edmar och Håkan Plith